London

22-25 november 2018
december 28, 2018 - 14:48

22 november. Efter föreläsningen åkte jag, Nadia och Jocke till Gränby och köpte två väggadaptrar.

När vi kom hem käkade vi tacos och pluggade inför salstentan.

Vi åkte hemifrån runt 17:45 och var på Arlanda någon gång efter 18. Flyget skulle lyfta runt 20:15.

När vi frågade efter våra yellow tags så visade det sig att flyget var fullbokat så vi var tvungna att checka in våra bagage. Jag fick smått panik och blev tvungen att flytta om alla grejer i väskan. Tack och LOV att vi hade gott om tid på oss…

Vi gick runt på Arlanda en stund innan vi boardade. Allt gick så himla fort att jag knappt minns vad vi gjorde..?

Fy så nervös jag var!

Och det här gjorde inte det bättre. Fem gånger vände vi innan vi landade. Det fanns såklart en logisk förklaring (med tanke på att jag lever) men när man sitter där och är flygrädd så känns det inte alls lika logiskt.

Till slut landade vi på Heathrows flygplats. Trodde fortfarande att jag var på Arlanda och kunde knappt förstå att vi var i London?!!!

Det kändes så himla skönt att få checka in sitt bagage, men samtidigt var jag så otroligt nervös över att min väska skulle komma bort. Fanns mycket som jag INTE hade velat bli av med. När den kom på rullbandet så kände jag en OTROLIG lättnad haha. Tur att Nadia kände detsamma.

Efter en lång (och skakig) tur med tuben så var vi framme i Paddington där vi hade bokat vårt hotell.

Allt var så himla VACKERT! Klockan var runt midnatt när vi kom fram.

Vi hade nära till ALLT! Verkligen en lättnad där med.

Enligt Google maps så skulle någon av dörrarna leda till vårt hotell. Efter att vi hade gått fram och tillbaka längs hela den vägen så förstod vi att två av hotellen hade slagit ihop sig så att endast ett av dem var bemannade under natten. I efterhand är jag rätt säker på att vi gick fram och tillbaka med våra väskor rullandes minst 10 gånger. Vi kan inte ha sett särskilt kloka ut. Vi fick i alla fall i oss många skratt, speciellt efter att jag hade “lovat” mig själv att inte säga “Beverly hills”, men ändå råkade säga det till slut när vi frågade efter vårt hotell. Fan också!

Till slut hittade vi rätt! Utsidan var så himla fin tyckte vi.

Och ännu finare i dagsljus =)

… MEN! Vi var rätt besvikna på det vi fick. Vi hade inga höga förväntningar, men det var alldeles för trångt och mer som en hytt.

Vi fick turas om om vem som skulle öppna sin väska osv. Samarbete på hög nivå guys.

Ni ser. Inte så mycket plats att röra sig på. Här sitter jag på sängen och fotar.

Precis bredvid sängen fanns dörren till badrummet.

Och här har vi badrummet. Förmodligen det minsta badrummet jag har besökt/sett. Man kunde inte sitta med benen framåt för det fanns ett handfat i vägen. Man var liksom tvungen att sitta diagonalt – if that makes any sense…? Men värst av allt var ändå det vidriga duschmunstycket och det svarta MÖGLET i taket!!! Trots att vi var äcklade inombords så skrattade vi bort det och försökte vara positiva istället. Jag menar, vi slapp i alla fall bed bugs och andra vidriga insekter.

Vår kortläsare och vårt WIFI bråkade också. Vi fick stå här ibland för att skicka iväg viktiga meddelanden. Jag kan tala om för er att det inte var så trevligt att stå där i pyjamas då det var svinkallt (fanns inget tak på den delen av byggnaden).

23 november. Dagen efter gick vi ner och käkade vår första frukost. Det fick bli vår första och sista gång där tyckte vi.

Jag försökte lära mig hur man räknade pund… Det tog en stund, men efter att ha googlat en stund så förstod jag.

Så här såg det ut från andra hållet. Rum 603 hade vi.

Den här vägen passerade vi varje dag för att komma till Paddington station (som för övrigt låg fem minuter bort)

Innan vi åkte hade vi gjort en lång lista med sevärdheter. Vi bockade av det mesta men det var mycket som vi struntade i också.

Om jag minns rätt var oxford street vårt första stopp. Så himla mycket foooooolk!!!

Affärerna längs vägen påminde så mycket om Thailand…

Vi “råkade” hamna på Primark och jag fick med mig en hel del (bland annat julklappar). Helt klart bästa butiken! Hittade så himla mycket fint för en väldigt liten peng.

Lite bebiskläder fick jag med mig också <3

De hade till och med en egen Harry Potter avdelning?!

Efter Primark käkade vi på Londons förmodligen stressigaste McDonald’s. Beställningarna blev fel och personalen hann knappt med. Vi var rätt förvånade när vi fick vår mat i en påse, men det var fullt logiskt med tanke på hur fullt det var därinne.

När vi hade laddat upp med energi tog vi tunnelbanan till Westminster.

Ser ni hur mycket folk det var på bron? Helt sjukt!

Nadia hade varit i London tidigare och hade besökt både London Eye och Big Ben. Hon pekade flera gånger och försökte förklara för mig var Big Ben låg (när vi stod och hade blicken mot vattnet) och i efterhand förstår jag att jag tittade någon helt annanstans. För Big Ben låg PRECIS framför oss. Tyvärr är den under ombyggnad så vi fick inte se så mycket av den =(

London Eye fick vi i alla fall se på avstånd.

Vi tog massa bilder på oss själva och på varandra. Bland annat vid de röda telefonkioskerna!

Efter London Eye tog vi oss vidare. Längs vägen fick vi se den här (se bild) som (nästan) fick kompensera för Big Ben

Den här gången åkte vi till Buckingham palace. Så himla fint och häftigt! Jag började fundera på hur roligt det egentligen kan vara att jobba som vakt?

På vägen tillbaka stannade vi och tog lite bilder.

Kändes som att jag var med i Home alone-filmerna…

Tyvärr har jag ingen aning om vad vi gjorde däremellan eftersom jag varken minns eller har några bilder som visar vad vi gjorde… =( Men jag skulle gissa på att vi gick tillbaka till hotellet för att ladda batterierna på nytt inför kvällen. Här var vi vid Piccadilly Circus.

Alla dessa änglar! Så himla fina!!! London är verkligen värd att besöka innan/efter jul.

Här fick jag världens New York-känsla haha…

Vi gick flera mil till fots och tog massa bilder. Här var vi på väg till Trafalgar square.

Så många fina byggnader ahhhhhhh!!!

Och så var vi framme! Det bjöds på mat och längre fram stod en kille och sjöng. Han påminde så mycket om Ed Sheeran! Verkligen en fantastisk plats att vara på på kvällen.

Efter Trafalgar Square gick vi vidare mot The Carnaby. Återigen: SÅ HIMLA MYCKET FOLK!!

Runt sjutiden ringde min mobil och det visade det sig vara en kompis som jag lärde känna över internet för några år sedan. Han bor i Leicester, vilket ligger ungefär 2 timmar från London. Nu hade han åkt hit och vi skulle träffas. Vi träffades på samma plats som bilden ovan visar! =) Vi käkade, åt glass och gick runt i timmar.

Jag var helt övertygad om att vi var vid hotellet när vi gick av på Notting hill station. Nadia försökte övertyga mig om att vi fortfarande hade två stationer kvar att åka, men envis som jag var så tog jag oss ut och då insåg jag hur fel jag hade. Var verkligen helt övertygad om att vi var i Paddington, fast på en annan station som låg någon minut närmare vårt hotell… Tydligen hette den också Paddington station…?

Fredag natt (runt 00-01) bad Nadia mig att ta fram biljetterna till Harry Potter som vi hade skrivit ut innan vi åkte. Jag tror inte att jag har varit så besviken i hela mitt liv som jag blev då. Jag minns att jag tog fram dokumenten, satte mig på sängkanten och började läsa det som stod. Några sekunder senare hände detta:

Jag: Nadia…. Vad är det för datum idag?!

Tyst en stund… Och sedan utbrister Nadia: NEJ! Kashma sluta! Nej! Ge mig pappret!

Nadia: KASHMA DET VAR IDAG!

Ja… Vi var helt övertygade om att vi hade köpt biljetter till lördagen. Innan vi bokade minns jag att vi satt och diskuterade om vi skulle ta den 23:e eller 24:e, och vi ville helst ta den 24:e för att vi inte kände oss säkra på hur vi skulle ta oss dit (och då tänkte vi kolla upp det under fredagen). Det visade sig att det inte fanns några biljetter till den 24:e så vi fick ta ett annat datum, vilket då blev den 23:e. ÄNDÅ var vi helt övertygade om att vi hade bokat till den 24:e november. Det var alltså runt midnatt som vi upptäckte det här, och det första jag gjorde (efter att ha blivit riktigt besviken) var att ta fram telefonen för att ringa till deras reception. Nadia var helt övertygad om att ingen skulle svara men det var någon som lyfte på luren till slut. Tyvärr kunde biljetterna inte bokas om så vi hade verkligen sumpat vår chans… Och inte heller fanns det nya biljetter att köpa för allt var fullbokat.

Nadia gav dock inte upp och kom med förslaget att vi skulle ta oss till Kings cross tidigt den 24:e – kanske skulle det finnas någon som sålde biljetter utanför? 

24 november. Det hade regnat lite och marken var fortfarande våt. Här hade vi precis kommit fram i Kings cross.

Vi letade efter platform 9 3/4, först utomhus (vi gick runt i typ 30 minuter), och sedan inomhus (på själva stationen)

… Och till slut hittade vi rätt.

Om man ville fick man gå fram och bli fotad med en trollstav, en halsduk och själva vagnen, mot en avgift såklart.

Bredvid platform 3/4 fanns en HP-butik. Häftig upplevelse men vi var fortfarande väldigt besvikna…

Vi fick tyvärr inte tag i några biljetter så vi bestämde oss för att ta tunnelbanan till Covent garden. Det var fortfarande väldigt tidigt på morgonen och de flesta affärerna hade inte öppnat.

Runt tiotiden gick vi till Harrods.

Man vågade knappt röra något därinne. Är det ens meningen att man ska köpa något?! Kändes mer som en utställning…

Vi gick även förbi Winter Wonderland och Hyde Park.

På vägen tillbaka till tunnelbanan fick vi se dessa 😀

Jag minns att vi gick en bra bit för att komma tillbaka till tunnelbanan. När vi väl hade kommit fram så fick Nadia problem med sitt kort eftersom spärrarna stängdes igen på henne. Vi blev dessutom idiotförklarade av en man som inte förstod varför vi skulle ta tunnelbanan för att åka EN station (som vi lika gärna hade kunnat gå till haha). Och när vi kom fram till den stationen så försökte vi leta efter någon restaurang där vi kunde äta, men innan vi hade lyckats hitta en så hamnade vi vid tunnelbanan IGEN (där vi hade blivit idiotförklarade haha). Vi hade alltså gått i en cirkel… Så det var bara att vinka och hälsa igen.

Återigen har jag ingen aning om vad vi gjorde däremellan…? Vi hade i alla fall bokat bord på British Museum där vi skulle på afternoon tea.

Jag minns att vi fick skynda oss tillbaka till hotellet för att dels ladda telefonerna och dels för att fixa oss inför afternoon tean. Klockan var runt 2 när vi blev klara och vi hade en timme på oss att ta oss dit (eller det var vad jag trodde med tanke på att Nadia sa det). Jag kan försäkra er om att vi båda var riktigt stressade. Vid det här laget hade vi lärt oss hur vi skulle åka, vilka tåg vi skulle ta osv. Det tog dock en stund att komma fram, jag vill minnas att vi gick av tåget när klockan var 14:40. Med hjälp av google maps skulle vi hitta till British museum och kartor har aldrig varit logiska för våra hjärnor så det var verkligen en utmaning i sig. Men samarbetet var på TOPP! Jag hade kartan och bad Nadia kolla efter vissa affärer så att vi skulle gå åt rätt håll (med tanke på att kartan inte visade i vilken riktning mobilen pekade åt). När vi kom fram till British museum hade klockan precis slagit 15:00. Vi stod i en lång kö och väntade på att få våra väskor kontrollerade. Sedan tog vi oss in i själva byggnaden, gick upp för trapporna och blev tilldelade ett bord. Några minuter sena, men det gjorde absolut ingenting. Det var snarare vi som behövde lugna ner oss…

I efterhand inser jag att afternoon tea är min grej riktigt, men det var absolut värt att prova.

På kvällen (ca 2 timmar innan stängning) gick vi till Primark och shoppade de sista julklapparna.

Sent den natten packade vi våra väskor och gjorde i ordning allt inför hemresan.

25 november. Morgonen därpå käkade vi frukost på ett ställe som låg väldigt nära vårt hotell. Sjukt goda pannkakor måste jag säga!

Vi åkte till flygplatsen i god tid och kom fram runt 13-tiden.

Den här gången lyckades vi få tag i de gula tagsen som vi hade frågat efter på Arlanda. Jag hade dock panik över att jag hade så mycket saker med mig och jag var väldigt orolig för att mina väskor inte skulle bli godkända. Man fick ha ett handbagage plus en handväska (som i mitt fall blev en ryggsäck) och både resväskan och handbagaget tog alldeles för mycket plats. Och inte nog med det så hade jag en liten väska med mitt pass, min DKNY axelväska med alla vätskor (så att det skulle vara lättillgängligt) OCH tygkassen som ni ser på bilden. ALLA väskor var fullproppade och jag hade egentligen mycket mer än det som var tillåtet. Och jag kan lova er att det var riktigt tungt. Jag hade dessutom två tröjor och en kort kappa på mig, och fickorna var fulla med saker på den också. Till och med mina bakfickor på jeansen var fulla haha. Så mycket saker hade jag med mig! Det var fruktansvärt att ta sig igenom säkerhetskontrollen som för övrigt var SJUKT stressig. Jag skulle tömma ALLA fickor (till och med jackfickorna) och allt skulle gå på nolltid!

Det var som sagt bra TUNGT och min höft mådde inte särskilt bra. Jag var dessutom orolig över att mitt handbagage skulle gå sönder med tanke på att den var PROPPFULL. Sömmen hade börjat släppa lite och var nästan redo att ge upp.

På flygplatsen var jag vrålhungrig och dessvärre var alla restauranger var fulla (det var en väldigt liten terminal). Till slut fick jag tag i en butik där jag gick in och köpte kalla chicken bites (vilket för övrigt inte alls var särskilt gott). När jag precis hade öppnat påsen så fick Nadia syn på en restaurang med lediga bord som låg PRECIS bredvid den affären. Lyckan var enorm kan jag säga! Sjukt goda pizzor hade dem.

Innan vi gick på flyget blev vi idiotförklarade igen, fast den här gången accepterade jag inte det för vi gjorde inget fel! Vi stod vid gaten när de ropade ut i högtalarna att de behövde 15 frivilliga som kunde checka in sina bagage med tanke på att flyget var fullbokat, igen… Både jag och Nadia hade öronen väldigt spetsade. Precis då börjar någon prata med mig på engelska och ber mig att förklara vad som händer (på ett ganska otrevligt sätt), varpå jag inte svarar henne eftersom jag lyssnar på det som sägs i högtalarna. Till slut svarar jag och förklarar exakt vad jag har hört (att de behöver femton frivilliga och att dessa då får boarda först). Då hör jag att hennes kompis slänger ur sig något olämpligt på svenska (som var riktat mot oss) och tror att vi inte förstår. I samma ögonblick svarar jag på svenska och säger “Du, jag förstår och pratar faktiskt svenska =)”. Jag kan försäkra er om att hon skämdes ganska rejält. Och det var hon som hade missuppfattat informationen också. Och bäst av allt så fick jag och Nadia boarda först av alla för att vi valde att checka in väskorna. Kändes rätt så jävla bra att få trycka det i ansiktet på dem!

På flyget hade vi dock mindre tur – vi hade två förbannade tjejer bakom oss (de var arga och frustrerade över att de inte hade något fönster) och två framför oss som inte kunde hålla händerna borta från varandra. 

Efter ca 2 timmar och 30 minuter var vi på Arlanda igen.

Vi hann se och uppleva så himla mycket på tre dagar – mer än vad jag har lyckats förmedla i bilderna som jag har valt att visa upp i inlägget. I efterhand kan jag tycka att tre dagar var väldigt lagom. Som jag tidigare nämnde så är det verkligen värt att åka till London innan jul. Och vill ni sätta er vänskap på prov så rekommenderar jag Beverley house hotel i Paddington med deras hytter som de har valt att kalla för hotellrum. Speciellt rummet med numret 603.

Kommentera

Kommentera

Vad letar du efter?