Ett one-night stand utan känslor

Inspirerat av Sex and the city
februari 4, 2017 - 17:22

Tänk om jag skulle anteckna alla mina funderingar i min notebook – då skulle den här kategorin aldrig bli tömd på inlägg 😀

 

Månadens fundering. Är det möjligt för män/kvinnor att ha ett one-night stand utan att få känslor?

– Jag har haft vänner som har gjort det, har hört från tidigare ex och jag har även läst om det. Men funkar det verkligen i praktiken? 

För mig är det viktigt att vi pratar om sådant som vi kanske aldrig pratar om offentligt – och det är sådant som får en människa att bli osäker på sig själv. När folk har berättat för mig att de har haft ett one-night stand så har jag reagerat både negativt och positivt. Tidigare har jag oftast bara reagerat negativt men jag har aldrig förstått VARFÖR jag har gjort det? Varför är engångsligg så tabubelagt? Varför kan vi inte prata om det utan att bli dömda? Jag kan öppet säga att jag inte har varit med om något liknande själv, MEN jag förstår varför det skulle vara ett alternativ för många.

Däremot råder det fortfarande oklarheter i ämnet som jag gärna vill förstå mig på. Vad är det som gör att många får känslor efter ett samlag, medan vissa går därifrån utan att känna sig ångestfyllda eller pirriga i magen? Vad är det som gör att vissa kan ha sex utan att få känslor, medan andra sjunker in i handlingen?!

Jag har frågat människor som har antingen varit ångestfyllda, förälskade eller inte haft några känslor alls efter den natten. Det här är svaren som jag fick fram:

– Det finns ju ändå något mellan dem. Det är väl därför som de ligger med varandra?

Och då ställde jag frågan: Men vad kan det vara då? Som svar fick jag att det troligtvis är sexuell attraktion som drar dessa personer till varandra. Men det är inget seriöst eller starkt mellan dem.

Min reaktion på detta var att det är väl en självklarhet att de är attraherade av varandra. Fast behöver det verkligen vara det?

Andra svar som jag fick var extremt intressanta för mig som försöker reda ut oklarheter i ämnet. Vad är det som gör att vi dras till personen? Och vad är det som gör att många kan ha sex utan känslor? Mina tankar kring detta är att ett engångsligg för mig aldrig skulle ha kunnat ske utan att få känslor. Själv har jag aldrig tagit del av någon sådan handling så det är svårt att säga om det hade varit så. Men som jag känner mig själv så vet jag att jag skulle vara ångestfylld och djupt insjunken i mina känslor. Troligtvis skulle jag bli psykiskt förstörd. Men hur kommer det sig att vissa tar det med en nypa salt?! Hur går det till?!

– ”För mig är inte sex speciellt på ett sätt att man har det med någon man älskar. Det är något jag gör för mig själv. Och det är en inställning jag haft enda sen jag hade sex för första gången. Men samtidigt så är jag väldigt känslokall i allmänhet. Har svårt att skilja på om jag gillar personen eller att ha någon vid min sida. Så är jag singel och råkar vara väldigt sugen har jag inga problem med att träffa någon random, lika enkelt som jag kan ringa pojkvännen och be honom komma hem för att man är sugen. Så med andra ord är inte sex känslosamt för mig utan något jag gör för att må bra. Det är sakerna runt omkring som ger känslor enligt mig – mysandet, sova tillsammans, att få prata med personen.”

– ”Det beror på vem det är som du ligger med. Det är klart att om man ligger med olika personer så kan man få känslor för ena kanske men inte den andra. Det beror på personkemin och hur man är med varandra.”

– ”Om det är någon jag är otroligt attraherad av så hade jag kanske fått lite känslor. Men jag skulle inte bli förstörd över händelsen – och skulle inte heller kunna gå därifrån helt utan känslor. Däremot skulle jag hoppas på att få träffa personen fler gånger – utan att bli kär eller få starka känslor.”

– Jag skulle aldrig kunna ha ett engångsligg eftersom mina känslor skulle ta över. Till exempel skulle jag aldrig kunna lämna personen direkt efter för då skulle jag få skuldkänslor. Dock anser jag inte att man bör vara kär i varandra för att kunna ha sex med varandra. Det är lite som att köpa sex. Skillnaden är väl egentligen att man är mer medveten om handlingen än om man går ut en kväll och hamnar i säng med någon vid slutet av kvällen. Dessutom ska man kunna skilja på lust och kärlek. Såhär anser jag att känslor utvecklas: Attraktion -> ”jag tycker om dig”, förälskelse, kär och därefter trygghet. Lust är helt utomstående från kärleksbegreppet. Ett one night stand är av ren lust! Det går med andra ord att ha ett engångsligg utan att få känslor.

Och dessa svar ledde mig in på en ny tanke. Vissa hävdar att känslor aldrig har funnits och kommer aldrig att finnas för en annan person. Min åsikt kring detta är att man troligtvis inte har träffat den ”rätte” ännu. För jag tror inte på att man kan vara helt känslokall – känslor kommer förr eller senare!

 

» Finns många vetenskapliga artiklar och många genomförda studier kring ämnet – här är en länk som jag tycker förklarar min uppfattning rätt bra.

En egen podd?

”Can’t talk tabu? Watch me!” – Forbipolene
februari 4, 2017 - 16:59

Ibland börjar jag fundera över saker som finns i vårt samhälle men som ingen riktigt verkar uppmärksamma? Eller så är det för att vi inte pratar om det – just för att det är så ”tabubelagt”. Ett nytt ämne som jag tänker introducera på min blogg är ”tankar & funderingar” där jag skriver av mig om saker som jag egentligen hade funderat över under en podd. Kanske borde jag även skaffa en sådan?

Under min gymnasieperiod på sociologin så fick vi lära oss om beteenden under den främre och bakre regionen. I den främre regionen är vi inte riktigt ”oss själva” utan vi agerar utifrån samhällets normer. I den bakre regionen möter vi verkligheten som den är. Låt mig ta ett exempel; När du befinner dig på allmän plats så petar du troligtvis inte i näsan när andra ser – men någon gång under ditt liv gör du det och då gör förmodligen det när ingen ser eller när du är hemma. Men vem är det egentligen som har satt upp dessa regler? Du har blivit uppfostrad så, men vem är det egentligen som säger att du inte får peta i näsan? Jag kan säga att jag inte gör det när andra tittar på eller när jag är utomhus. Varför är det så? Och varför hamnar vi utanför när vi bryter mot denna norm?

Ett annat exempel är att vi människor tycker om att hålla saker som gör oss nedstämda/sura/arga för oss själva medan vi gärna delar med oss av sådant som gör oss glada, lyckliga och framgångsrika. Det gör att andra uppfattar oss som människor vi egentligen inte är – alla människor möter en nedgång flera gånger i livet! Och det är väl det som gör oss till människor? Allt kan inte vara perfekt hela tiden och alla kan inte vara glada och nöjda hela tiden, oavsett hur bra vi än har det!

En tredje fundering som egentligen är ett tillägg för ovanstående exempel är att vi undviker att prata om våra känslor. Dessutom är många duktiga på att snabbt stämpla och döma andra människor utan en uppfattning kring hur det egentligen ligger till. Mer om den här punkten i nästa inlägg under samma kategori!