Energiboost

maj 31, 2017 - 08:57


On repeat just nu <3

Tips för att bli en fantastisk ledare

april 15, 2017 - 22:52

Redan i tidig ålder hade jag en plan för vad jag skulle bli en dag och jag var så säker på att jag skulle bli bra på det också. Att få driva eget, att leda andra människor och speciellt att få HJÄLPA andra människor. Att hjälpa andra människor gör många – kanske försöker jag lite hårdare än många andra. Men något som jag vet att många saknar är ett gott ledarskap. Kommande rader handlar alltså om ett positivt ledarskap som får BRA konsekvenser.

Det kan vara folk som redan spelar den rollen, någon som utbildar sig till ett yrke som kräver det eller någon som planerar att få leda en grupp en dag. Jag började tidigt med att utveckla mitt ledarskap genom att sälja olika tjänster och genom detta kunde jag även leda andra människor. Egentligen började min resa när kursen i ”Ledarskap och organisation” började på gymnasiet med en otroligt bra lärare! Många skulle säkert inte hålla med och många skulle påstå att ämnet var hemskt och värdelöst. Men hur var det för mig då? Tyckte jag verkligen om ämnet?

Efter ett långt och välbehövligt sommarlov 2015 skulle jag och övriga i klassen göra oss redo på minst ett nytt ämne – ledarskap och organisation. Jag hade lite smått panik över det och jag visste inte riktigt hur det skulle gå för mig i kursen. För det första hade jag ingen aning om vad kursen innebar och för det andra hade jag hört från andra elever att ämnet var  h-e-m-s-k-t. Och ni vet hur det oftast är på gymnasiet, när man hör att 90% kommer ut från ett prov och säger att det var svårt – ja, då stressar man upp sig själv ännu mer.

Redan första veckan var vi igång med den nya kursen och jag var verkligen inte inställd på en genomgång i ett helt kapitel första veckan. Jag avskydde ämnet, jag förstod ingenting och kände mig helt värdelös i ämnet. Mina vänner hängde inte med heller och många i klassen stod som ett frågetecken i en hel termin. Sedan kom jullovet och då var det tusen uppgifter som skulle lämnas in och knappast var det något av lovet kvar när jag var färdig.

Jag minns att hela vägen upp till nian i grundskolan så kände jag mig USEL i många ämnen. Jag och mina föräldrar hade allvarliga diskussioner med rektorn om hur min lärare i geografi hade uttryckt sig rasistiskt mot mig och satt ett F i ämnet. Att man sedan mådde skit under större delen av högstadiet hjälpte inte – frånvaron var hög och visst fick man några varningar från sin mentor. Sedan kom ytterligare ett sommarlov och jag kunde ÄNTLIGEN börja om på nytt. Jag var klar med grundskolan och det var dags för ett ”nytt liv” på gymnasiet! Och jag kan lova er att det var som ett helt nytt liv för mig. Helt plötsligt blev jag en av de bästa eleverna i klassen på matte och i många ämnen hängde jag med och fick bra betyg. Jag skaffade nya vänner, många som jag slutade prata med längre fram på grund av att de antingen bytte skola eller hade allvarliga problem som jag inte tänkte stå ut med. Idag står jag dock många vänner rikare än vad jag gjorde i början (TACK OCH LOV FÖR DET!) 😀

Men hur hängde det ihop med ledarskap då? För mig hände exakt samma sak efter jullovet – jag blev galet smart i många ämnen haha! Helt plötsligt FÖRSTOD jag ämnet?! Jag blev lärarens absoluta favorit (Sorry fellow students in S13B but it’s true) och plötsligt kunde jag ägna mig åt helt andra saker på lektionerna och ÄNDÅ hade mina öron varit väldigt väl spetsade. Jag kunde sitta och skapa hemsidor åt kunder samtidigt som jag kunde svara på alla frågor jag fick av läraren. Jag kammade ihop A på alla mina uppgifter och jag blev en topp-student i ämnet. Det bästa projektet var mitt och Johannas analys av ICA som fick den bästa responsen av vår lärare. Det kändes j*vligt bra att vara på topp i ett ämne jag borde ha älskat redan från början!

På vägen lärde jag mig så himla mycket och tog åt mig allt som vi lärde oss. I slutet lyckades jag kamma ihop högsta betyg och många fina ord till mig från min lärare som gjorde att jag motiverades till att göra något av mina kunskaper. Idag önskar jag att jag kunde tacka henne om och om och om igen för HENNES fantastiska ledarskap som nu har spridit sig ytterligare en generation framåt. Jag önskar för övrigt att jag kunde göra samma sak till alla andra lärare som jag tyckte så fruktansvärt mycket om..

Snart har det gått ett år sedan sist och jag trodde aldrig att jag skulle få användning av mina kunskaper så tidigt i livet. Det var nämligen nyligen på jobbet som alla kunskaper sattes på prov och då menar jag verkligen att MITT LEDARSKAP sattes på prov. En vecka efter Thailand resan hade kocken rätt till en veckas semester eftersom hon hade haft två intensiva veckor när jag var bortrest. Och när kocken försvinner så innebär det att någon annan får flika in och ta över – vilket blev ingen annan än JAG. Att spela den rollen på mitt jobb innebär att man måste blicka över alla andra kollegor och hjälpa dem om de inte kan klara sig själva, att växla mellan kök och kassa, att laga mat och verkligen se till att MATEN INTE BLIR BRÄND för guds skull. För om man misslyckas med maten så har man misslyckats med dagens lunch och det lär inte bli särskilt populärt hos chefen eller kunderna.

Mina fem dagar innebar att jag skulle ibland laga maten helt själv, ibland fick jag lite hjälp på traven på morgonen, jag skulle leda två andra människor och även hjälpa till med sådant som min kollega inte visste om utanför köket. Man skulle alltså kunna säga att jag skötte dels mitt vanliga jobb samtidigt som jag gjorde någon annans. Men att stå i köket är verkligen inte som att stå i kassan för det innebär att man måste vara beredd på det värsta, att man måste komma ihåg alla fikavagnar som ska ut en viss tid varje dag, att man måste vara beredd på att tänka om, göra sig redo för att något (massor) kan gå åt h*lv*te och att kombinera alla maträtter så att de kan gå ut samtidigt.

Egentligen var det som en helt vanlig dag fast med fler arbetsuppgifter. Men för mig och övriga anställda var det mycket mer än en ”vanlig dag på jobbet”. Under den veckan fick vi in konstiga beställningar (någon kund skulle t.ex. beställa en stor kanna med tevatten mitt i det värsta kaoset på veckan), det var många som skulle beställa mat under lunch tid och mycket som var planerat varje morgon VAR INTE GJORT! Att komma till jobbet och in i ett kaos var hemskt. Det jag kan säga är att jag ALDRIG NÅGONSIN hade klarat veckan utan mina två fantastiska kollegor, Alva och Ulrika. Helt ärligt så tror jag att jag hade kollapsat och gått under utan dem. Många gånger frågade Alva hur jag kunde hantera stressen och alla gånger svarade jag: Jag hanterar inte stressen för ni ser på mig att jag är stressad, men jag lär mig att handskas med den eftersom jag inte har något annat val. Och det har man inte. Det hade inte jag. Antingen blir det kattskit av det hela eller så tvingar man sig själv att acceptera och förstå att läget är som det är och att det går inte att ändra på det. Det man kan göra är att försöka ta sig igenom alla situationer på bästa, möjliga sätt.

Efter en hektisk vecka gav vi oss en varsin klapp på axeln och jag blev riktigt förvånad över vad VI hade åstadkommit tillsammans. För mig var det att leda dem och hjälpa dem och för dem var det att göra som jag bad dem om för att arbetet skulle gå framåt. I slutet av veckan blev jag även förvånad över all feedback som jag fick från både kollegor och kunder som inte hade sett mig tidigare. Alva kom in i slutet på en arbetsdag och berättade att många kunder hade observerat mitt beteende när jag var riktigt stressad och att många hade slängt ur sig kommentarer som ”Oj! Vad duktig!”, ”Fantastisk!”. Det var otroligt motivationshöjande, men den bästa feedbacken kom från mina egna kollegor för det var de som hade fått stå ut med mig under en hel vecka.

Jag har många gånger varit med om fina situationer där folk har kramat mig för något jag har sagt eller för något jag har gjort. I somras när jag jobbade på jordgubbsplocket kastade ett barn sig över mig och tackade mig (för vad förstod jag inte riktigt) samtidigt som en förvånad förälder stod bakom. På jobbet hände något liknande i slutet av arbetsveckan. När jag stod lutad mot en bänk kom en av kollegorna och slängde sig över för en stor kram (något man aldrig hade varit förberedd på) och tackade mig för allt. Resten av dagen gick jag och tänkte på kramen men även på vad jag hade gjort bra? Vad blev jag tackad för?

Dagen därpå berättade jag för henne om hur glad jag hade blivit av hennes kram och jag passade även på att fråga henne om vad jag hade gjort för att förtjäna en kram och ett tack. Hon berättade att hon var så glad över att få jobba med mig och att jag hade varit så fantastisk i mitt ledarskap. Snacka om att tårarna började rinna i smyg!

Senare samma kväll fick jag ett sms från min andra kollega som skrev: ”Vill bara säga att du är en helt underbar människa och bäst att jobba med. När du blir egenföretagare kommer det gå sjukt bra! Tror verkligen på dig!!”. Ahhhhh TÅRAR!

Jag vet att det kan vara svårt att vara en bra kollega (speciellt att ha en bra kollega), att inte ha ett perfekt ledarskap (för ett sådant finns det inte) och att inte kunna vara på topp varje dag. Men som ledare är det viktigt att man har ett leende på läpparna, att man tar sig igenom varje otänkbar situation, att man är tydlig med vad man förväntar sig av gruppen eller personer(na) som man leder, och att man är trevlig mot dem. Det är viktigt att arbetet görs på BRA villkor och att arbetsuppgifterna går runt i laget istället för att någon blir tilldelad en sämre uppgift – det är bättre att alla får smaka på det ”sämre” för att ha saker och ting på LIKA villkor. Tidigare var det till exempel att en av dem alltid fick sätta sin hand i den äckliga, höga pölen med matrester/annat äckligt i vatten för att frigöra vägen till avloppet. Men på MIN arbetsplats skulle alla (inklusive jag själv) sätta sin hand i den pölen lika ofta och lika mycket. Det är så lätt att man utnyttjar sin makt när man får en högre position och det tycker jag är så himla fel. Jag tror nog att vi är många som tycker att det är fel när man är anställd och står under någon/några men det är så enkelt att falla in i det när man blir befodrad. Jag hoppas att många ställer sig mot detta – oavsett om man är chef, ägare, anställd eller VEM SOM HELST (I VILKEN POSITION SOM HELST), kan tänka sig frigöra vägen till avloppet. På LIKA villkor kan vi alltid sträva mot ett bättre ledarskap, en bättre arbetsplats och en MILJONER GÅNGER BÄTTRE arbetsmiljö.

 

Hemsk rastlöshet

april 12, 2017 - 19:36


Ett inlägg för mig själv.

Det går inte en dag utan att jag känner en hemsk rastlöshet i hela kroppen. Det är obehagligt, jobbigt, energikrävande och ångestfyllt. Efter beskedet för snart två veckor sedan har jag haft mycket tid att ägna mig åt precis vad som helst, men trots detta får jag ligga i sängen och spendera 90% av tiden åt att försöka radera sådant som min kropp reagerar på genom stress. Jag borde vara glad över att ha tid till att göra precis vad jag vill, men det är jag inte. Istället känns allt meningslöst och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen?!

Det finns tio miljoner olika saker jag vill göra – gärna börja nu på en gång. Men så kommer den hemska rastlösheten och plötsligt tar det stopp. Plötsligt är det inte så roligt eller lockande att ta en promenad, att sätta sig vid datorn, att pyssla, att laga mat, att ta ett glas vatten, att sitta ner, att stå upp, att sova och att vara vaken. Det är så j*kla frustrerande när det finns så himla mycket som egentligen är lockande men som förvandlas till energi-slukande på grund av en hemsk känsla av rastlöshet.

I skrivande stund önskar jag mig en alldeles egen Lacey från ”The client list” som överraskar med en flaska Champagne och tvingar ut mig på spontana äventyr.

Förbjudna tankar

Kapitel ett
mars 10, 2017 - 17:17


Dag ett i Phi Phi

mars 3, 2017 - 22:24


På grund av dåligt wifi blir det lite svårare för mig att ladda upp bilder så det kommer dessvärre vara väldigt snålt med dem. 

Igår gick vi upp runt nio på morgonen för att packa det sista innan vi skulle bege oss mot Arlanda. Vi båda kände nervousiteten växa för varje steg och andetag vi tog igår haha. När vi väl kom fram på Arlanda så var det mer stressigt än nervöst eftersom vissa saker behövde skyndas på trots att vi hade gott om tid. Till exempel satte vi oss ner för att äta ungefär 1.5 timme innan avgång och precis när vi hade beställt maten så var det bråttom till gaten.. Det slutade med att vi fick slänga i oss maten och halvspringa för att hinna dit.. (F58 låg så sjuttons långt bort från där vi var)

Vi klarade ett tiotimmars flyg (tycker synd om J som kom hem sex på morgonen från jobbet samma dag som vi åkte) och gjorde oss redo för ett sista flyg från Bangkok till Phuket. Vi reste med Norwegian från Arlanda och herregud – jag måste bara ta mig tiden att hylla dem för hur de har lyckats utveckla sina flygplan. För det första har man tillgång till en ipad-liknande skärm på ryggen av framsätet och där kan man göra allt från att beställa mat, kalla på personal, spela spel och välja film. Det häftigaste var nog kortbetalningen som sker genom att man drar sitt kort under skärmen?! Alltså hur coolt är inte det?! Och så kommer din beställning på nolltid?!

När vi flög från Bangkok till Phuket så fick J uppleva den äldre versionen som jag har fått flyga i varje gång jag har rest utomlands. När man hade flygit i ett modernare flygplan så kändes det som att det äldre skulle gå i bitar med tanke på allt ljud.. Teknologin går verkligen framåt och i rätt riktning!

Under resans gång var jag extremt stressad och visste knappt vad jag höll på med – speciellt på Bangkoks flygplats. Där försökte alla (verkligen ALLA) få kontakt med en i syfte att konkurrera ut varandra. Jag förstod verkligen ingenting och varken jag eller J hängde med när de pratade på engelska för även där gick det SJUKT fort!!!! På något vis lyckades jag skaffa taxi biljetter åt oss redan i Bangkok.. Flygplatsen är inget vi vill uppleva igen men tyvärr måste vi det om två veckor 🙁 

I  Phuket skyndade vi oss för att hinna med taxin som gömde sig.. Vi stod i värmen och väntade på att bli hämtade men ingen dök upp – förrän jag gick fram till en vakt som ringde upp kontoret. Det blev extremt stressigt även där för taxin kom inte förrän ett bra tag efter och vi hade färjan att passa.. Några minuter över utsatt tid kom vi äntligen fram och som tur var att färjan fortfarande stod kvar och väntade på oss! BARA OSS! Kändes så häftigt att de tog hänsyn till bara oss två (och dessutom var de mycket trevligare än många surisar på flygplatsen).

Vid den här punkten har vi alltså tagit två flyg och en färja och i slutet av det här inlägget har vi varit på resande fot i över 24 timmar.

 När vi kom fram till Phi Phi Islands så var det dags att försöka hitta till hotellet som visade sig ligga sjukt nära och mitt i staden. Vi fick tillgång till vårt PERFEKTA rum(!) och började genast utforska området 😀 

Något som både jag och J är usla på är att pruta. Här sätter dem ett högt pris för att kunna pruta nedåt men vi ger oss så lätt. Idag har vi dock köpt nödvändiga saker som inte gick att få tag på överallt så det räknas kanske inte. Imorgon skärper vi oss har vi kommit överens om!