Ensam i bilen

augusti 23, 2018 - 15:25

Jag gick upp i morse och var helt inställd på att jag skulle ta bussen till jobbet. Helt plötsligt ringer mamma mig och berättar att hon är orolig över att hon kanske glömde dra ut sladden till plattången och frågar om jag kan åka dit med J på kvällen för att kika genom brevinkastet. Strax efter samtalet skrev jag till J som uppmanade mig till att åka direkt och ta bilen dit. Jag tvekade först men någon minut senare var jag på väg ner till bilen…

Jag är ju fortfarande livrädd, speciellt när jag backar med bilen så jag brukar veva ner mitt fönster så att jag hör om någon bil närmar sig bakom mig.

Hur som helst så åkte jag till deras lägenhet och sedan till jobbet. Det var några nya hinder längs vägen som jag inte hade sett förut men som jag tyckte att jag hanterade rätt bra för att vara så rädd haha (vägarbeten osv). Sedan var jag rätt lugn trots att jag hade en klump i magen. Mest rädd var jag över självmordsbenägna cyklister som tror att de äger vägen samt korsningen vid slottsbacken. Men trots all trafik (jag körde mitt i rusningstrafiken) så körde jag väldigt bra.

På jobbet kunde jag inte sluta tänka på om jag hade parkerat så att andra bilar kunde parkera bredvid mig haha. Jag vet att jag hade det, men jag var orolig ändå (att parkera bilen är skitlätt och jag stod väldigt bra men ändå)…

När jag kom hem såg jag att jag hade fått ett brev från Postnord så nu är mitt körkort färdigt och redo för att hämtas ut! Jag hade planerat att åka dit själv och hämta ut det men när jag gick ner såg jag att bilen behövde tankas och jag minns knappt hur man gjorde så jag väntar på J (tänk om jag gör något helgalet liksom). Så ikväll hämtar vi ut mitt körkort wooooohoooooo!!

Jag börjar sakta men säkert inse att jag har körkort. Det kändes så befriande på något sätt att sitta där helt själv med radion på…

Kommentera

Kommentera

Vad letar du efter?