Midsommar

2018-06-22
juni 25, 2018 - 11:31

Foodprep hos Klara och Annika 😀

Strax efter det här ögonblicket insåg vi att vi hade alldeles för lite kol…

Men efter många försök så fick vi till en låga!!!

Och så var det bara att vänta…

Det slutade med att vi fick steka allt istället. Ingen lyckad grillning med andra ord!

Sedan (eller innan?) kikade vi på Brasilien-Costa Rica matchen…

…Och Julia lärde mig hur VM fungerar haha. Tänk att jag hittills har varit helt ointresserad!

Runt 21:30 fick vi sällskap av ytterligare sju(?) personer. Tyvärr åkte jag och Julia hem lite tidigare så vi missade ölpingisen =(

Det är så skönt att aldrig ha några förväntningar på midsommar varje år. I år hade Klara och Annika planerat att grilla och spela såpfotboll, brännboll och massa annat men tyvärr var det så himla många som ställde in i sista sekund så allt förutom grillningen blev inställt. Roligt nog så blev det ”ingen grillning” heller på grund av vädret och att kolen inte riktigt ville samma sak som vi. Det gjorde dock inte så mycket för min del – tyckte att det var minst lika mysigt ändå =)

Jag har tänkt på…
…En händelse under midsommar som verkligen gör mig frustrerad. När vi grillade fick vi syn på några pojkar (ca 8 år) som bråkade – en av dem hamnade på marken och i nästa ögonblick sparkade den andra honom i magen. En jämnårig flicka (antagligen syster till en av dem) försökte avbryta bråket genom att hålla fast ena men det resulterade i att hon i stället flög ner på marken. Och det var då jag inte längre kunde stå och fundera över om jag skulle ingripa eller inte. Jag och Julia gick alltså fram och avbröt bråket. Jag höll fast ena och försökte lugna ner honom medan han försökte ta sig loss – han var inte aggressiv mot mig utan han försökte bara ta sig loss. Samtidigt försökte jag lugna ner honom genom olika metoder som jag har fått lära mig under utbildningen. Och det fungerade.

Vad jag inte kan släppa dock är blicken i den lilla tjejens ögon – hon såg så rädd och tacksam ut på en och samma gång. Jag såg verkligen mig själv i henne. Och jag kan inte heller släppa hur arg den här pojken var. Han skakade av ilska och det var inte ilska som man skulle sätta diagnos på. Utan det var en ilska som för mig kändes som att han inte hade fått lära sig rätt och fel i livet samt att han behövde få utlopp för sina känslor. För honom var det dessutom okej att sparka någon annan. 

Några minuter efter den här händelsen befann sig runt 25 äldre ungar på samma gård och skakade en gren där en tjej satt. Hon skrek flera gånger ”sluta” men hennes ord betydde ingenting för dem. Rakt ner fanns en tjock stock som hon hade kunnat skada sig rejält på om hon hade ramlat ner. Återigen så kunde jag inte hejda mig så jag gick fram och hade en diskussion med VÄLDIGT uppkäftiga ungar som trots allt tog åt sig det jag slängde ur mig. Jag vet helt ärligt inte vart problemet ska placeras. Jag var aldrig aggressiv eller uppkäftig själv i den åldern mot främlingar (speciellt äldre) – allt jag vet är att jag är rädd för att skaffa egna barn.

Kommentera

Kommentera

Vad letar du efter?