Jul & plugg

december 16, 2017 - 17:54

11 november. För drygt en månad sedan kom Jimi (en av mina ”elever”) i mål. 90 dagar hade passerat på min del av coachingen och tre månader hade gått sedan den nya livsstilen började för honom. Och vilka resultat han fick! =) Det roligaste som jag fick höra var att programmet hade fått honom att komma närmare sin sambo genom att laga mat tillsammans, planera utflykter, få mer tid tillsammans etc. Bortsett från det gick han ner många klädstorlekar och veckokostnaderna hade gått ner för hela familjen =)

19 november. Julen kom tidigt i år hos familjen B & Izat. Jag vaknade och fick världens julkänsla när jag tittade ut genom fönstret. Några timmar senare stod det vääääldigt klart för oss att vi skulle åka och julhandla 😀

En väldigt oorganiserad, men vacker gran <3

25 november. Det hade gått drygt en vecka sedan vi köpte vår första pepparkaksdeg och nu skulle vi äntligen sätta oss ner för att julbaka. För första gången någonsin fick vi ta fram våra bakverktyg (y)

Svårt att rita med tuber! Nästa gång ska jag definitivt använda pennan som är SÅÅÅÅÅ mycket enklare att använda.. Nöjda och glada blev vi i alla fall för den här gången!

3 december. Vi var förbi Ikea en sväng och köpte ett billig(are) skoskåp som matchar vår hall PERFEKT. Tunn och väldigt praktisk! Nu är det bara en spegel som saknas innan hallen är fullbordad.

10 december. I söndags bestämde vi oss för att städa lägenheten och måla ett sista lager på våra fönsterbrädor. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om fönsterbrädorna riktigt – färgen sitter inte djupt (precis som väntat) men det får duga som en tillfällig lösning.

Medan Jocke städade badrummet satt jag och monterade ihop ett skåp till köket =) Teamwork makes the dream work!

12 december. I fredags fick jag mitt antagningsbesked som bidrog till ett helt nytt tänk. När jag tog studenten var jag helt övertygad om att jag inte ville plugga överhuvudtaget. När utbildningarna fortfarande var öppna för anmälan var jag övertygad om att jag skulle fortsätta jobba minst ett år till. När jag fick mitt antagningsbesked började jag tveka på mitt tidigare beslut och en kort stund senare hade jag svaret i mina händer.

Låt mig berätta en kort historia. Det senaste året har jag haft (MINST!) sex olika jobb och fått möjlighet att komma på intervju vid minst 22 olika tillfällen. På vissa ställen har det varit rent av SKIT och mitt första jobb efter studenten fick mig att aldrig bli mig själv lik igen. Men det jag ska berätta nu handlar inte om huruvida nöjd eller besviken jag har varit utan det handlar om viktiga punkter som har fått mig att tänka om.

Min erfarenhet är att man oftast blir nedvärderad och orättvist behandlad på arbetsplatsen när man är ung. Det kan ske genom hånfulla kommentarer, härskartekniker, hur man blir bemött, etc. Jag kan stolt bocka av alla tre punkter – oftast har jag upplevt detta hos chefer eller kollegor som har haft en högre utbildning. Jag har dessutom upplevt många gånger att jag blir nedvärderad och ibland dumförklarad när en kollega i samma ålder gör något idiotiskt som får oss alla att se dumma ut. Det behöver alltså inte vara JAG som gör något, utan det kan lika gärna vara någon annan som är ung.

Det kan vara en kollega med högre utbildning som utövar sin ”makt”. Det kan vara härskartekniker som får dig att inte vilja åka till jobbet en tisdag för att du vet att resten av eftermiddagen kommer att spenderas med DEN DÄR kollegan. Det kan vara en person som avbryter dig mitt i meningen för att visa sin status. Det kan vara någon som inte lyssnar för att visa sin status.

Det finns så JÄVLA mycket på en arbetsplats som inte är hälsosamt. Och på ett år har jag funnit en viktig punkt som alla människor bör tänka på när de är ute i arbete och det är hur man bemöter andra människor. Du vill väl vara personen som alla vill jobba med? Inte personen som alla i smyg snackar illa om och inte ser fram emot att jobba med? Du vill väl vara personen som folk inte tar avstånd ifrån? Nu syftar jag på arbeten där vi arbetar i grupp och är bundna till att samarbeta. Tänk om du skulle känna ett behov av att byta jobb på grund av att du ständigt blir nedvärderad genom hånfulla kommentarer, härskartekniker, etc?

En annan viktig punkt som jag har uppmärksammat med egna ögon är hur viktig utbildning är på alla arbetsplatser. Jag kan helt ärligt inte hitta en enda arbetsplats där folk inte ser ner på dig för att du inte har utbildning. Och när jag säger utbildning så ska det helst vara ett program som du har gått. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra ”Du har varit helt fantastisk! En jättebra resurs! Men vi behöver kompetent personal som har utbildning”. Varje gång jag hör dessa ord så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. På vilket sätt gör utbildning dig som person mer KOMPETENT?! Förutom att vissa delar kan bidra till andra tankegångar och kunskap såklart. Självklart röstar jag för att fler ska utbilda sig, men hur kan en person som redan utför samma arbete som en utbildad bli mer kompetent i sitt yrke genom att utbilda sig? Jag vet inte hur många gånger jag har sett UTBILDADE personer utföra samma arbete som mig fast MYCKET sämre. I mina ögon hade det varit en sak om vi hade haft olika uppgifter och olika tankegångar. Men när vi delar samma uppfattning och speciellt när vi redan utför samma arbete (fast med olika löner) så blir jag ytterst förbannad! Till och med föräldrar blir förbannade när jag berättar om mina erfarenheter! 

Det här är också anledningen till att jag bestämde mig för att tacka JA till lärarprogrammet som tar fart i januari. Jag vet att ledarskapet passar mig perfekt, jag vet att jag vill arbeta med barn, jag vet att programmet passar min personlighet och jag vet att jag är riktigt riktigt RIKTIGT LESS på att bli nedvärderad på arbetsplatsen. Ingen ska få nedvärdera mig, utan möjligheten ska i sådana fall ligga i mina händer och även då kommer jag inte utnyttja den. Jag tycker som sagt att det är svinäckligt att få andra människor att må dåligt på arbetsplatsen!

I allt negativt finns självklart så mycket positivt också och det ska jag bland annat tacka min nuvarande kollega A för <3

Så HIPP HIPP HURRA! Jag ska alltså börja plugga i mitten av januari! =)

15 december. De senaste två dagarna har mitt tålamod inte varit på topp – något som har varit jobbigt ibland på jobbet. Det har artat sig genom att jag har haft hemlängtan – mest för att jag har varit förkyld och sjuk hela veckan. Jag fortsätter påminna mig själv om att julledigheten väntar runt hörnet. Fem arbetsdagar till, sedan får vi julledigt i tio dagar med betalt! Känner mig allt för bortskämd men jag klagar inte =)

Kommentera

Kommentera