Summering & att frilansa

april 21, 2017 - 18:08

Den här veckan har jag varit fullt igång med att frilansa och har även fått en hel del erbjudanden från olika företag. Det har alltid varit en dröm att få göra precis som JAG vill och på mina villkor och nu är jag ett steg närmare där jag vill befinna mig. Även om nio av tio företag inte tittar på min ansökan så får jag oftast ändå ett erbjudande från någon =)

I veckan har jag även börjat göra photoshop manipulations igen och den här gången försöker jag verkligen lära mig. För att vara nybörjare så tycker jag att jag har lyckats väl med mina första projekt och för varje bild som jag gör känner jag att jag utvecklas! Just nu tror jag dock att jag behöver arbeta mycket med hur skuggor faller och hur solljuset påverkar motivet i bilden.

 

Tankar och funderingar

Den här veckan…

» …känner jag mig uppjagad utan någon särskild anledning.

» …har jag tänkt extra mycket på vad jag vill och vad jag ska göra framöver.

» …letar jag extra mycket efter motivation för att bli bättre på vad jag redan kan.

Middag för 4 under 50-lappen

april 16, 2017 - 13:13

Nyligen hittade jag en grupp på facebook som heter ”middag för 4 under 50 lappen” och bestämde mig för att gå med då jag kände att vi behöver utöka vår matlista.. och kanske även vara ekonomiska? Så som det ser ut just nu hemma hos oss så lagar vi mat för 10 personer och ”tvingar” i oss mat som magsäcken egentligen inte har plats för. Idag hittade jag ett super bra knep för att minska våra mat-utgifter och det är egentligen super enkelt =)

För det första så måste vi börja använda saker vi redan har hemma. Istället för att gå och handla så ofta så kan vi faktiskt försöka bruka det vi redan har hemma! (Kan kännas som en självklarhet för många men ibland glömmer man bort när man har andra alternativ..). Idag såg jag t.ex. att vi hade mat som inte hade blivit dålig och som inte hade stått för länge i kylskåpet. Tanken som jag fick var att vi kunde göra något av det istället för att göra något nytt som får stå länge nog för att sedan slängas. Vi hade fortfarande nacho chips kvar från när vi gjorde paj, riven ost fanns i kylskåpet och färdig tacofärs fanns också tillgängligt (en hel del faktiskt).

För några dagar sedan när vi bakade plockade J fram två små bortglömda formar som vi tidigare hade köpt från Ikea och då fick jag genast en idé. Dessa kan ju lika gärna användas för matlagning?! Idag var det en självklarhet att de skulle användas – dels för att vi ska för en gångs skull få i oss rätt mängd mat (kanske inte det nyttigaste) för att förhoppningsvis lära oss hur mycket vi äter och hur mycket vi ska laga i fortsättningen. Super gott och smidigt!

Ingredienser för maträtten är köttfärs, tacokrydda, nacho chips och riven ost. Hur mycket du vill ha av respektive del är helt upp till dig. På baksidan av tacokryddan ser du också hur mycket köttfärs/vatten som behövs för x gram krydda. Precis som att göra vanlig tacofärs! =)

Tips för att bli en fantastisk ledare

april 15, 2017 - 22:52

Redan i tidig ålder hade jag en plan för vad jag skulle bli en dag och jag var så säker på att jag skulle bli bra på det också. Att få driva eget, att leda andra människor och speciellt att få HJÄLPA andra människor. Att hjälpa andra människor gör många – kanske försöker jag lite hårdare än många andra. Men något som jag vet att många saknar är ett gott ledarskap. Kommande rader handlar alltså om ett positivt ledarskap som får BRA konsekvenser.

Det kan vara folk som redan spelar den rollen, någon som utbildar sig till ett yrke som kräver det eller någon som planerar att få leda en grupp en dag. Jag började tidigt med att utveckla mitt ledarskap genom att sälja olika tjänster och genom detta kunde jag även leda andra människor. Egentligen började min resa när kursen i ”Ledarskap och organisation” började på gymnasiet med en otroligt bra lärare! Många skulle säkert inte hålla med och många skulle påstå att ämnet var hemskt och värdelöst. Men hur var det för mig då? Tyckte jag verkligen om ämnet?

Efter ett långt och välbehövligt sommarlov 2015 skulle jag och övriga i klassen göra oss redo på minst ett nytt ämne – ledarskap och organisation. Jag hade lite smått panik över det och jag visste inte riktigt hur det skulle gå för mig i kursen. För det första hade jag ingen aning om vad kursen innebar och för det andra hade jag hört från andra elever att ämnet var  h-e-m-s-k-t. Och ni vet hur det oftast är på gymnasiet, när man hör att 90% kommer ut från ett prov och säger att det var svårt – ja, då stressar man upp sig själv ännu mer.

Redan första veckan var vi igång med den nya kursen och jag var verkligen inte inställd på en genomgång i ett helt kapitel första veckan. Jag avskydde ämnet, jag förstod ingenting och kände mig helt värdelös i ämnet. Mina vänner hängde inte med heller och många i klassen stod som ett frågetecken i en hel termin. Sedan kom jullovet och då var det tusen uppgifter som skulle lämnas in och knappast var det något av lovet kvar när jag var färdig.

Jag minns att hela vägen upp till nian i grundskolan så kände jag mig USEL i många ämnen. Jag och mina föräldrar hade allvarliga diskussioner med rektorn om hur min lärare i geografi hade uttryckt sig rasistiskt mot mig och satt ett F i ämnet. Att man sedan mådde skit under större delen av högstadiet hjälpte inte – frånvaron var hög och visst fick man några varningar från sin mentor. Sedan kom ytterligare ett sommarlov och jag kunde ÄNTLIGEN börja om på nytt. Jag var klar med grundskolan och det var dags för ett ”nytt liv” på gymnasiet! Och jag kan lova er att det var som ett helt nytt liv för mig. Helt plötsligt blev jag en av de bästa eleverna i klassen på matte och i många ämnen hängde jag med och fick bra betyg. Jag skaffade nya vänner, många som jag slutade prata med längre fram på grund av att de antingen bytte skola eller hade allvarliga problem som jag inte tänkte stå ut med. Idag står jag dock många vänner rikare än vad jag gjorde i början (TACK OCH LOV FÖR DET!) 😀

Men hur hängde det ihop med ledarskap då? För mig hände exakt samma sak efter jullovet – jag blev galet smart i många ämnen haha! Helt plötsligt FÖRSTOD jag ämnet?! Jag blev lärarens absoluta favorit (Sorry fellow students in S13B but it’s true) och plötsligt kunde jag ägna mig åt helt andra saker på lektionerna och ÄNDÅ hade mina öron varit väldigt väl spetsade. Jag kunde sitta och skapa hemsidor åt kunder samtidigt som jag kunde svara på alla frågor jag fick av läraren. Jag kammade ihop A på alla mina uppgifter och jag blev en topp-student i ämnet. Det bästa projektet var mitt och Johannas analys av ICA som fick den bästa responsen av vår lärare. Det kändes j*vligt bra att vara på topp i ett ämne jag borde ha älskat redan från början!

På vägen lärde jag mig så himla mycket och tog åt mig allt som vi lärde oss. I slutet lyckades jag kamma ihop högsta betyg och många fina ord till mig från min lärare som gjorde att jag motiverades till att göra något av mina kunskaper. Idag önskar jag att jag kunde tacka henne om och om och om igen för HENNES fantastiska ledarskap som nu har spridit sig ytterligare en generation framåt. Jag önskar för övrigt att jag kunde göra samma sak till alla andra lärare som jag tyckte så fruktansvärt mycket om..

Snart har det gått ett år sedan sist och jag trodde aldrig att jag skulle få användning av mina kunskaper så tidigt i livet. Det var nämligen nyligen på jobbet som alla kunskaper sattes på prov och då menar jag verkligen att MITT LEDARSKAP sattes på prov. En vecka efter Thailand resan hade kocken rätt till en veckas semester eftersom hon hade haft två intensiva veckor när jag var bortrest. Och när kocken försvinner så innebär det att någon annan får flika in och ta över – vilket blev ingen annan än JAG. Att spela den rollen på mitt jobb innebär att man måste blicka över alla andra kollegor och hjälpa dem om de inte kan klara sig själva, att växla mellan kök och kassa, att laga mat och verkligen se till att MATEN INTE BLIR BRÄND för guds skull. För om man misslyckas med maten så har man misslyckats med dagens lunch och det lär inte bli särskilt populärt hos chefen eller kunderna.

Mina fem dagar innebar att jag skulle ibland laga maten helt själv, ibland fick jag lite hjälp på traven på morgonen, jag skulle leda två andra människor och även hjälpa till med sådant som min kollega inte visste om utanför köket. Man skulle alltså kunna säga att jag skötte dels mitt vanliga jobb samtidigt som jag gjorde någon annans. Men att stå i köket är verkligen inte som att stå i kassan för det innebär att man måste vara beredd på det värsta, att man måste komma ihåg alla fikavagnar som ska ut en viss tid varje dag, att man måste vara beredd på att tänka om, göra sig redo för att något (massor) kan gå åt h*lv*te och att kombinera alla maträtter så att de kan gå ut samtidigt.

Egentligen var det som en helt vanlig dag fast med fler arbetsuppgifter. Men för mig och övriga anställda var det mycket mer än en ”vanlig dag på jobbet”. Under den veckan fick vi in konstiga beställningar (någon kund skulle t.ex. beställa en stor kanna med tevatten mitt i det värsta kaoset på veckan), det var många som skulle beställa mat under lunch tid och mycket som var planerat varje morgon VAR INTE GJORT! Att komma till jobbet och in i ett kaos var hemskt. Det jag kan säga är att jag ALDRIG NÅGONSIN hade klarat veckan utan mina två fantastiska kollegor, Alva och Ulrika. Helt ärligt så tror jag att jag hade kollapsat och gått under utan dem. Många gånger frågade Alva hur jag kunde hantera stressen och alla gånger svarade jag: Jag hanterar inte stressen för ni ser på mig att jag är stressad, men jag lär mig att handskas med den eftersom jag inte har något annat val. Och det har man inte. Det hade inte jag. Antingen blir det kattskit av det hela eller så tvingar man sig själv att acceptera och förstå att läget är som det är och att det går inte att ändra på det. Det man kan göra är att försöka ta sig igenom alla situationer på bästa, möjliga sätt.

Efter en hektisk vecka gav vi oss en varsin klapp på axeln och jag blev riktigt förvånad över vad VI hade åstadkommit tillsammans. För mig var det att leda dem och hjälpa dem och för dem var det att göra som jag bad dem om för att arbetet skulle gå framåt. I slutet av veckan blev jag även förvånad över all feedback som jag fick från både kollegor och kunder som inte hade sett mig tidigare. Alva kom in i slutet på en arbetsdag och berättade att många kunder hade observerat mitt beteende när jag var riktigt stressad och att många hade slängt ur sig kommentarer som ”Oj! Vad duktig!”, ”Fantastisk!”. Det var otroligt motivationshöjande, men den bästa feedbacken kom från mina egna kollegor för det var de som hade fått stå ut med mig under en hel vecka.

Jag har många gånger varit med om fina situationer där folk har kramat mig för något jag har sagt eller för något jag har gjort. I somras när jag jobbade på jordgubbsplocket kastade ett barn sig över mig och tackade mig (för vad förstod jag inte riktigt) samtidigt som en förvånad förälder stod bakom. På jobbet hände något liknande i slutet av arbetsveckan. När jag stod lutad mot en bänk kom en av kollegorna och slängde sig över för en stor kram (något man aldrig hade varit förberedd på) och tackade mig för allt. Resten av dagen gick jag och tänkte på kramen men även på vad jag hade gjort bra? Vad blev jag tackad för?

Dagen därpå berättade jag för henne om hur glad jag hade blivit av hennes kram och jag passade även på att fråga henne om vad jag hade gjort för att förtjäna en kram och ett tack. Hon berättade att hon var så glad över att få jobba med mig och att jag hade varit så fantastisk i mitt ledarskap. Snacka om att tårarna började rinna i smyg!

Senare samma kväll fick jag ett sms från min andra kollega som skrev: ”Vill bara säga att du är en helt underbar människa och bäst att jobba med. När du blir egenföretagare kommer det gå sjukt bra! Tror verkligen på dig!!”. Ahhhhh TÅRAR!

Jag vet att det kan vara svårt att vara en bra kollega (speciellt att ha en bra kollega), att inte ha ett perfekt ledarskap (för ett sådant finns det inte) och att inte kunna vara på topp varje dag. Men som ledare är det viktigt att man har ett leende på läpparna, att man tar sig igenom varje otänkbar situation, att man är tydlig med vad man förväntar sig av gruppen eller personer(na) som man leder, och att man är trevlig mot dem. Det är viktigt att arbetet görs på BRA villkor och att arbetsuppgifterna går runt i laget istället för att någon blir tilldelad en sämre uppgift – det är bättre att alla får smaka på det ”sämre” för att ha saker och ting på LIKA villkor. Tidigare var det till exempel att en av dem alltid fick sätta sin hand i den äckliga, höga pölen med matrester/annat äckligt i vatten för att frigöra vägen till avloppet. Men på MIN arbetsplats skulle alla (inklusive jag själv) sätta sin hand i den pölen lika ofta och lika mycket. Det är så lätt att man utnyttjar sin makt när man får en högre position och det tycker jag är så himla fel. Jag tror nog att vi är många som tycker att det är fel när man är anställd och står under någon/några men det är så enkelt att falla in i det när man blir befodrad. Jag hoppas att många ställer sig mot detta – oavsett om man är chef, ägare, anställd eller VEM SOM HELST (I VILKEN POSITION SOM HELST), kan tänka sig frigöra vägen till avloppet. På LIKA villkor kan vi alltid sträva mot ett bättre ledarskap, en bättre arbetsplats och en MILJONER GÅNGER BÄTTRE arbetsmiljö.

 

Hemsk rastlöshet

april 12, 2017 - 19:36


Ett inlägg för mig själv.

Det går inte en dag utan att jag känner en hemsk rastlöshet i hela kroppen. Det är obehagligt, jobbigt, energikrävande och ångestfyllt. Efter beskedet för snart två veckor sedan har jag haft mycket tid att ägna mig åt precis vad som helst, men trots detta får jag ligga i sängen och spendera 90% av tiden åt att försöka radera sådant som min kropp reagerar på genom stress. Jag borde vara glad över att ha tid till att göra precis vad jag vill, men det är jag inte. Istället känns allt meningslöst och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen?!

Det finns tio miljoner olika saker jag vill göra – gärna börja nu på en gång. Men så kommer den hemska rastlösheten och plötsligt tar det stopp. Plötsligt är det inte så roligt eller lockande att ta en promenad, att sätta sig vid datorn, att pyssla, att laga mat, att ta ett glas vatten, att sitta ner, att stå upp, att sova och att vara vaken. Det är så j*kla frustrerande när det finns så himla mycket som egentligen är lockande men som förvandlas till energi-slukande på grund av en hemsk känsla av rastlöshet.

I skrivande stund önskar jag mig en alldeles egen Lacey från ”The client list” som överraskar med en flaska Champagne och tvingar ut mig på spontana äventyr.

Brownietårta /vit chokladpannacotta

april 11, 2017 - 17:53

Igår bestämde jag och J att vi skulle baka för första gången tillsammans (tidigare har jag bara bakat muffins). J föreslog att vi skulle baka något litet och enkelt – dels för att vi oftast bara tar en tugga var (mer än så blir det oftast inte) och dels för att underlätta för oss själva. Jag höll med om att vi skulle baka något litet men i sådana fall skulle vi ge oss själva en utmaning också. När jag googlade fick jag fram ett recept på Brownietårta med vit chokladpannacotta och det stod plötsligt helt klart för oss att det skulle bli vår efterrätt!

Vi skyndade oss fort till affären och köpte alla ingredienser för att börja baka efter maten. Redan vid första steget stod vi båda och var förvirrade över vad ”Vispa tills smeten blir pösig” innebar. Det var just ordet ”pösigt” som vi båda inte förstod..? Lösningen fick bli att ringa bak-experten Syrran som förklarade vad vi skulle göra..

Sedan var vi vidare vid nästa steg och under hela bakprocessen så hade vi så fruktansvärt roligt. Flera gånger funderade jag på att sätta upp en kamera som filmade oss i smyg haha! Jag brukar alltid säga till J att vi borde hitta på något tillsammans (t.ex. att gå ut och ta promenader oftare) och nu är vi båda överens om att vi borde göra saker som t.ex. baka oftare!

Enligt receptet skulle det ta minst 2 timmar för pannacottan att stelna, men fyra timmar senare tappade vi tålamodet och skar upp två bitar. Dessvärre var den fortfarande inte färdig och fortfarande lite lös så det blev svårt att få ordning på tallriken. Tur att man har Photoshop som kan rädda upp lite 😀 Tårtan var EXTREMT god – dock kommer vi vispa kakao-blandningen mer och ha ett tunnare lager med pannacotta nästa gång!

» Hitta receptet här

Vad letar du efter?